Livet på en pinne.

Idag så lät aed mig få en bit utanför buren att leka på, så att jag kan skutta in och ut ur buren som jag vill genom dörren. Det är väldigt roligt! Dessutom så trädde hon vindruvsbitar på en smal pinne och det var mumsfillibabba det, lite klurigt dock men vindruvor är värt all världens besvär. Något som aed inte verkar förstå eftersom att hon bara säger åt mig att vara tyst och att jag redan ätit tillräckligt med vindruvor för idag när jag piper när jag hör henne vid kylskåpet. Vad hon inte förstår är att jag lätt kan hålla på att tjata uppåt en minut, och eftersom att jag är så bra på det gälla skrikiga ljudet så vinner jag oftast. Eller åtminstone ibland. Det har hänt i alla fall.

Ibland så försöker hon lura mig genom att ge mig morot eller broccolli istället, vilket jag i och för sig älskar, men det är inte vindruvor inte!

För övrigt så är jag jättetrött på att aed inte tror på mina flygfärdigheter. Jag kan visst hoppa ner från det höga bordet och sängen och allt annat hon inte låter mig hoppa från utan att skada mig. Det vet ju alla att marsvinen härstammar från flygödlorna som härjade under dinosaurietiden.

Fast just nu ligger jag ändå rätt så bra i hennes famn här vid bordet medan hon pluggar. Jag var här förut idag också, men då blev hon så irriterad på att jag kröp upp på bordet över hennes papper och gnagade på hennes pennor om och om igen att hon satte tillbaka mig vid buren. Så nu ligger jag still, faktum är att jag knappt orkar hålla ögonen öppna längre, tangenterna börjar bli alldeles suddiga. Ska nog ta och sova lite...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0